Semiotik
Från Wikipedia
| Språkvetenskapliga discipliner |
|---|
| Dialektologi |
| Fonetik |
| Fonologi |
| Grammatik |
| Historisk lingvistik |
| Lexikologi |
| Morfologi |
| Ortografi |
| Pragmatik |
| Semantik |
| Semiotik |
| Språkfilosofi |
| Språksociologi |
| Språktypologi |
| Retorik |
Den moderna semiotiken är en självständig disciplin som dels bygger på Peirces studier av förhållandet mellan olika tecken, dels på Saussures studier av teckens "sociala liv". Termen myntades dock redan av Locke i slutet av 1600-talet. Andra viktiga bidragsgivare inom området är Morris, Barthes, Lévi-Strauss, Monö, Julia Kristeva och Eco.
Inom semiotik finns det åtta grundprinciper:
- Ikon: En ikon är t.ex ett foto av en person, eller bara en avbildning som ser verklig ut.
- Index: Ett index är nästan som ett schema. T.ex: En pöl visar att det regnade för en stund sedan.
- Symbol: En symbol står för något, men brukar inte likna det den står för. Symbolen får sitt syfte genom att man kommer överens om ett. Exempel trafikljus.
- Denotation & konnotation: Anledningen till att man skriver dessa tillsammans är att de är ihopkopplade: Denotation är t.ex vad vi ser på en gång i en bild. Konnotation är däremot bildens tolkning, det är samma sak som associationer och bibetydelser.
- Metafor: En metafor är något som står för något annat, nästan som en symbol. T.ex att pengar är ondska.
- Metonymi: Metonymi är en bit av något som representerar något helt, t.ex. Jesus representerar Gud.
- Kod: En kod är en uppbyggnad av regler och kunskaper. Koder är det yttre och det inre; t.ex kläder och gemenskap inom något.
Se även
Externa länkar
